strongbeautifulme

Jag har återigen funderat på det här
med hur jag och godis/sötsaker fungerar.

Det är verkligen allt eller inget.
Om jag börjar unna mig en godsak så räcker det inte.
Köper jag lösgodis så är det inte 2hg
utan snarare 2kg som hamnar i påsen...det finns liksom inget stopp.

Jag har kolhydratsfestat nå kopiöst på sistone
och det hat visat sig på alla sätt...jag är svälld i kroppen, trött, huvudvärk,
huden har blivit sämre...ja, ni förstår att jag inte trivs med situationen.
Men hur kan jag acceptera att hjärnan om och om igen
att tillåta mig till dylika festligheter?
Det är ju helt befängt när jag vet sedan gamla erfarenheter
att jag inte mår bra av detta leverne.

Blir irriterad och frustrerad på mig själv.

Det är en form av misshandel som jag utsätter min kropp för
och jag vill inte göra det. Så även om jag kommer ha ett uppehåll framöver
så vet jag att jag måste lära mig att begränsa mitt gotte ätande. 
För det kommer att komma en dag då jag inför begränsande mängder igen
och dår får jag inte tappa kontrollen...

Det måste verkligen vara bättre att få ta en liten bit än inget alls?

Jag har lite mål och delmål på min viktresa
som startar om på allvar i morgon igen.
Jag har en planeringsdag i dag och ska nu göra lite mat...

Ser med spänning och fasa framemot morgondagens allvar
för nu är det så att vi ska tillsammans, jag och tobbe,
styra upp våran kost.
Vi lever utan planering i dagsläget och det är vad som ska ändras.
Jag är inskriven i viktklubb men också även isodieten.

Jag tror att vi kommer att kombinera dessa två i mångt och mycket.
Framförallt kommer jag att dagboksföra all min mat på viktklubb
men till en början så kommer mestadels av maten komma från isodieten.
Tanken är att äta god och nyttig mat
men samtidigt minska omfånget.

Nu är det 6kg som ska väck och det skulle vara skönt
om de försvann tills sommaren och min födelsedag.
Inte för att det händer särskilt mycket just då
men jag skulle vilja kunna unna mig en ny outfit dagen till ära
och känna mig sund, fräsch och stark.
Det vill säga allt annat än jag gör nu i skrivande stund.

I vilket fall som helst så ska man ha delmål på vägen och jag har faktiskt satt små små delmål...kändes bäst så och det är 1kgs delmål. Små belöningar följer mig på vägen och jag har satt lite olika saker som morötter.
Men till målet...då finns dessa skor med på agendan...snygga och är jag lättare på foten så blir det också skönare att gå i high heels...



la redoute.se

Nedrans skitstart på den här nya veckan.
Promenerade med hundarna och solen sken.
Allt var frid och fröjd, sååå gött!!

Men när jag lämnat hundarna och skulle handla ingredienserna
till kvällens middag hann jag inte mer än ut på gatan
så försvann benen under mig.
Slog i ryggen så in i bängen och landade med höger handled under mig...
vilket resulterade i att jag just nu skriver med en hand...vänster.
Tar en aningens längre tid än i vanliga fall
men jag låter min bitterhet över att inte kunna jobba driva fram texten.

Jag är inte ledsen för att jag har så ont...
jag är enbart förbannad och surmulen över min sabla otur
som verkar finnas i mitt närområde mest hela tiden.

Så nu vet ni updaten,
jag är lite handikappad i dag och önskar att det nu går lite min väg...
Tänker ägna min dag åt viktklubb/isodietsplanering
samt bokläsning om personlig utveckling.

Hoppas veckan startat desto bättre för Er!!
Puss

Bilder hämtade från den bråkdel
av mina underbar uppfriskande vinterpromenader...
några innehållandes snö några utan...
men lika härliga allihopa!!!

I dag på promenaden så kom springlusten över mig
och då fick det bli så,
jag hade inte riktigt klätt mig för ändamålet
men det gick finfint ändå.

Då jag är aktsam med mitt knä
så blev det 60sek jogging och 90sek gång under 20 minuter.
Kände lite i knäet först men det gick fort över när jag fick lite värme i kroppen.
Så det gick galant och andningen blev inte tung trots utebliven astmamedicin.

Stretchade ordentligt efteråt och tog en varm dusch,
därefter smörjde jag knäet med Orudis och lindade...
peppar peppar så känns det väldigt bra fortfarande.

Min plan för att ta det riktigt lugnt i starten nu
är att löpträna två gånger i veckan(som max tre)
för att vänja senor och leder på den ökade belastningen som sker.
Jag tror att det kommer att gå vägen och lovar mig själv att ta det lugnt!!
Skynda långsamt är det som gäller för min del!!

Nu ska jag göra mig i ordning inför melodifestivalen
som den här kvällen bjuder på här i Leksand.
Hela byn lever upp och det är så roligt,
själv var jag på plats på genrepet i går
så för min del blir det soffan med grabbarna
och därefter tältet på torget!!


Ha en fin lördagskväll allihopa!
Puss



Bild från senaste löppasset...i höstas innan knäet sade upp sig...

Jag har skrivit in mig i Viktklubb.
Känns konstigt
men vill man lära sig att äta ordentlig mat regelbundet
var dag så måste jag ha någon form av sporre.
Kommer bli en utmaning att lära sig att planera så pass mycket
och jag startar i morgon.
Ska ju redovisa varje kväll hur min dag har sett ut
så då måste man hålla sig i skinnet...
inget fusk tolereras!!!

Kommer försöka hålla största delen av kolhydratintaget
ske tidigt på dagen för att klara av att sova på nätterna(sväller så lätt av carbs)
så därmed kommer jag att börja min onsdag med en promenad och grötfrukost.

Nu ska jag dock avnjuta min sista dessert/godbit på ett bra tag....
chokladfondant,
den avslutande rätten på Alla <3 dag middagen
jag tillagat för min käresta!
Gott ska det bli
men samtidigt spännande att se vad framtiden har att bjuda på...

1602 kcal/dag hädanefter!
Nemas problemas!

Någon mer som har erfarenhet av Viktklubb?

Puss på Er!

Inför mitt "nya" och mer aktiva liv,
så som jag en gång var och nu bestämt mig
för att återigen bli så önskar jag mig en kompis.
Eller snarare två kompisare,
den ene lite dyrare än den andre
men ack så viktig för att hålla koll på framstegen.

Vad pratar jag om?
Jo det är dags för mig att sälla mig till övriga friskusar i världen.
En pulsklocka står överst på listan.


Detta är en Garmin forerunner 305 med GPS
som är den mest prisvärda enligt mig.
Den går loss på 1690 kronor på --->Net On Net

Ja, status är densamma som tidigare.
Mår man som man förtjänar
eller är det bara helt enkelt en djup svacka just nu?

Har efter lite planerade, snubblande
och mailande kommit fram till ett beslut.
Ett sådant som kräver en hel del av mig som person
då jag måste plocka fram den organiserade Ulrika
som finns någonstans djupt där inombords.
Jag vet ju att jag kan och det är egentligen inga problem
men när allt finns så tillgängligt i dag
så blir man lätt lite lat och bekväm av sig.
Och så även jag.
Jag tar det alternativet som är enkelt(men fel)
och som ger mig blodsockersvängningar a la virvelvinden.
Inte skoj överhuvudtaget,
för vem vill åka berg och dalbana resten av sitt liv utan möjlighet att stanna?
För det är precis det jag utsätter min kropp för
när jag inte sköter kosten och stoppar i mig fel/onyttiga livsmedel.

Vi har alla val här i livet som måste tas och såklart även jag.
Tufft är det men jag har pratat med en gammal vän
som har utfört stordåd och är snyggare än någonsin,
mår som en prinsessa och är lycklig.
Så vill jag också har det och nu är målet inställt.
Kommer att bli en resa som alldeles säkert
kommer att innehålla för många tårar för min smak
men det bjuder jag på så länge jag kommer dit jag ska- i mål!!!

Kommer att bjussa på mer info desto mer info jag själv har och kommer över.
Det jag vet är att denna bloggen
kommer att bli min "dagbok" över hur jag sköter mig
och jag måste ventilera sanningen, ingen försköning what so ever.
Jag vet att det bara är genom att vara ärlig mot mig själv
som jag kommer att nå mina mål och nu jägarns är det full fart framåt!!!!!

Jag kan erkänna att jag har ett matmissbruk av det lindrigare(?) slaget.
Men det är ändå ett missbruk
och jag måste lära mig att hålla hårdare i tömmarna.
Jag kan ju trots allt men i bland
vill man vara som alla andra och klara av allt som de kan...
Dock får jag acceptera att jag inte kan det för stunden.
När jag är stark nog att säga åt mig själv att det räcker
då kan jag också unna mig saker på ett annat sätt
men för stunden är det strama förhållningsregler som gäller.

Jag har en enorm lust att äta onyttigt, gärna mest hela tiden.
Belöningssystemet i hjärnan slår in
och stoppet jag bestämt mig för suddas sakteligen ut.
Jag kan vara glad, ledsen, uttråkad, positiv, arg, stark...
ja i vilken sinnesstämning som helst
och det ska hela tiden belönas med något.

Och nu när jag verkligen erkänt för mig själv att det är så här det är
så står jag helt ensam.
Vet inte riktigt hur jag ska gå vidare.
Jag vill liksom kunna äta normalt och må bra i kropp och knopp.
Inga blodsockerfall som ger världens humörsvängningar och ofta tårar som följd.
En stark kropp som orkar mycket och är pigg, fylld med energi.
Ja, det vill jag ha...frågan är bara hur jag ska nå dit?

I går under dagen gjorde jag en sak som jag skäms över och inte kommer att delge här men det fick mig att ligga vaken till och från hela natten. Känns som att jag sovit i fem minuter och hjärnan är frånkopplad. Men jag vet att ju mer medveten jag är om mitt missbrukande desto mindre sömn kommer det att bli om jag förtär något som inte ska förtäras. Ja, man kan väl inte annat säga än att jag hamnat i en ond cirkel och jag ser inte utvägen.
Inte på egen hand i af.
Det enda jag är rädd för är att jag ska börja vända på problemet
och trilla tillbaka i anorexians förbaskade näste.

Men jag jobbar på att inte göra det.
Eller jag vill jobba på det men hur?

Nu har det varit en tuff vecka både psykiskt och fysiskt.
Vågen visar plus men inte så farligt men ändock.
För att inte låta den skena i väg så tar jag tag i det i dag, pronto!

Dricker just nu upp ett glas vatten(så kass på att dricka vatten under dagarna)
och härnäst blir det en morgonpromenad innan frukosten intas.
Då jag arbetar sent så måste jag skjuta på mina måltider at
så att jag inte dör innan jag får middagen
som serveras runt halv tio i kväll.

Efter promenaden så ska jag planera lite mer
hur jag ska lägga upp veckan innan jag gör mig redo för dagens arbete.
Jag har ju trots allt nu 6kg att bli av med
och det ska jag klara men min fundering är med vilken metod?
Och hur lång tid ska jag låta det ta?
Det är ju trots allt inte så mycket och när jag väl får i gång träningen
och äter vettigt så kommer det att komma resultat också...

Iso?
Viktväktarna?
Viktklubb?
Står mest och väger mellan ettan och trean...
Måste ju trots allt vara något som funkar för både mig och tobbe...

Tänk, tänk, tänk....