strongbeautifulme

Jag har återigen funderat på det här
med hur jag och godis/sötsaker fungerar.

Det är verkligen allt eller inget.
Om jag börjar unna mig en godsak så räcker det inte.
Köper jag lösgodis så är det inte 2hg
utan snarare 2kg som hamnar i påsen...det finns liksom inget stopp.

Jag har kolhydratsfestat nå kopiöst på sistone
och det hat visat sig på alla sätt...jag är svälld i kroppen, trött, huvudvärk,
huden har blivit sämre...ja, ni förstår att jag inte trivs med situationen.
Men hur kan jag acceptera att hjärnan om och om igen
att tillåta mig till dylika festligheter?
Det är ju helt befängt när jag vet sedan gamla erfarenheter
att jag inte mår bra av detta leverne.

Blir irriterad och frustrerad på mig själv.

Det är en form av misshandel som jag utsätter min kropp för
och jag vill inte göra det. Så även om jag kommer ha ett uppehåll framöver
så vet jag att jag måste lära mig att begränsa mitt gotte ätande. 
För det kommer att komma en dag då jag inför begränsande mängder igen
och dår får jag inte tappa kontrollen...

Det måste verkligen vara bättre att få ta en liten bit än inget alls?