strongbeautifulme

Jag har fastnat nå så förgrymmat på de där envisa siffrorna 65,...!!
Så himla frustrerande och jag vill bara ner på 64kg
så jag kan känna lite av en seger.
Men nu har jag i och för sig fuskat tre dagar under jul och nyår
men det känns inte som att det ska ha sådan fantastiskt tung inverkan på det
men tydligen har de det!
Jag blir galen snart, jag lovar och svär- GALEN! Nästan så galen att jag ger upp och går upp alla kg igen bara för att slippa kämpa mot vågh*elvetet. Men då kommer jag ju bara gräma mig över att jag är tjock...så vad är bäst? Tjock vs vågen?

När man har ett mål och vill nå det och så fastnar man
så känns inte det man redan avklarat(-11kg) som någon grej...
man märker inte ens av att man rasat på vågen
för att man stirrar efter att få se en annan siffra
än den som hånat mig i flera veckor nu.

Jag har verkligen inte ångrat mig
att jag unnade mig en tre rätters på nyår
eller att jag åt godis på julafton
för hur ska jag kunna leva i framtiden
om jag hela tiden är livrädd för att bli tjockis igen?
Jag måste kunna unna mig något mellan varven
men som det känns nu inombords
så kommer jag aldrig mer att unna mig något.
Inte ens en liten LITEN mörk chokladbit som typ är det bästa jag vet.
Hur sjukt är inte det?
Har jag fastnat i mina gamla tanekmönster igen
eller är alla som kämpar med viktnedgång lika nojjiga som jag är?

Ni kanske tycker att jag är knäpp men det bjuder jag på i såfall,
så här känner jag och nej, jag har inte gått ned tillräckligt,
jag har 5kg kvar och jag vill nå dit...punkt.
Jag kommer inte att vara för smal,
jag kommer att må bra och det är mitt primära mål,
så när jag når min vikt kommer jag vara stolt,
riktigt stolt!

Nehepp, kavla upp ärmarna och kämpa med mina knasiga tankar
samt de där sabla 5 återstående kg
och sen så får jag shoppa mig en ny garderob...
så om Ni vet något Ni vill ha i min nuvarande garderob
se till att peppa och hejja,
för vem vet, tomten kanske kommer tidigt i år;-)!