socker.
Jag har kollat på Landet Brunsås nu
och det handlade om sockerkonsumtion i vårat avlånga land.
Mycket intressant och jag tycker att det är skrämmande
att vi äter så mycket socker/godis,
att det göms socker i så mycket mat samt att ingen längre verkar reagera
över sockrets inverkan på kropp och knopp
såsom cancer, fetma, diabetes, hål i tänderna osv....
Det känns som att socker det ska man äta
och att man får de där bieffekterna är skitsamma.
Men jag tycker att det är sorgligt att godis är belagt
med en stämpel att det är belöning.
Vaddå för belöning undrar jag då?
och det handlade om sockerkonsumtion i vårat avlånga land.
Mycket intressant och jag tycker att det är skrämmande
att vi äter så mycket socker/godis,
att det göms socker i så mycket mat samt att ingen längre verkar reagera
över sockrets inverkan på kropp och knopp
såsom cancer, fetma, diabetes, hål i tänderna osv....
Det känns som att socker det ska man äta
och att man får de där bieffekterna är skitsamma.
Men jag tycker att det är sorgligt att godis är belagt
med en stämpel att det är belöning.
Vaddå för belöning undrar jag då?
Är det en belöning att trigga hjärnans belöningscentra
och sedan låta insulinmaskineriet arbeta järnet för att sänka nivåerna
och därefter triggas det att man vill ha mer belöning och pigghet
varpå man äter ytterliggare lite socker...
snacka om att springa runt i ett hamsterhjul...
Det är ju verkligen itne värt det och den dagen man får diabetes,
tycker man då att det är konstigt att man fick det?
Eller accepterar man läget och anser att det var värt det
för att man fick ju trots allt äta 15-16 kg godis per år?
Jag har själv varit fast i sockerträsket
men jag jobbar mig bort från det och det känns otroligt bra.
Det är faktiskt det tillsammans med löpningen
som jag känner mig absolut mest nöjd med i dag!
Kolla in klippet ni med...
det ligger kvar på SVT till och med den 20 Oktober.
---->KLICKA HÄR FÖR LANDET BRUNSÅS<-----
och sedan låta insulinmaskineriet arbeta järnet för att sänka nivåerna
och därefter triggas det att man vill ha mer belöning och pigghet
varpå man äter ytterliggare lite socker...
snacka om att springa runt i ett hamsterhjul...
Det är ju verkligen itne värt det och den dagen man får diabetes,
tycker man då att det är konstigt att man fick det?
Eller accepterar man läget och anser att det var värt det
för att man fick ju trots allt äta 15-16 kg godis per år?
Jag har själv varit fast i sockerträsket
men jag jobbar mig bort från det och det känns otroligt bra.
Det är faktiskt det tillsammans med löpningen
som jag känner mig absolut mest nöjd med i dag!
Kolla in klippet ni med...
det ligger kvar på SVT till och med den 20 Oktober.
---->KLICKA HÄR FÖR LANDET BRUNSÅS<-----
Kommentarer
Postat av: Nina
håller med dig...godis äter jag men inte som belöning...jösses då skulle ja ju få äta hela tiden ;)
Nä jag köper lite på fredagen å sen är det bra med de...kan man hålla sig till "lagom" är det ok tycker jag...så har jag gjort de senaste året...tidigare kunde jag köpa mellan 500-800 gr godis å smacka i mig på en helg...sen under veckorna åt jag minst lika mycke...nu köper jag ca 200 gr...å inget under veckorna...det funkar för mig iaf =)
Trackback
